Skrubban & Grodan: Hejdå Nya Zeeland!

Nästan en månad har gått sedan vi skrev sist, vi ber om ursäkt ni som väntat framför skärmarna på uppdateringar i bloggen. .

I skrivande stund sitter vi i Auckland, nu har vi bara våra ryggsäckar igen (och en cykel nerpackad i flyglåda). I natt flyger vi till Filippinerna!

I senaste blogginlägget var vi i Wanaka. Vad hände sen? Vi åkte till Fiordland som planerat, Milford Sound såg vi i dimmigt ösregn men dagarna som följde bjöd på strålande solsken (något om är ganska unikt för Fiordland). Det blev två toppbestigningar: varav den andra lite mer äventyrlig efter egen kartnavigation, bushbashing ;), vandring över tussocklandskap (blockmark övervuxen med höga grästuvor [som sticks!, M's anm]) och scrambling på lösa stenar. Inga bilder från det äventyret tyvärr, batteriet slut på kameran. Fiordland är makalöst vackert. Men liknande vyer finns faktiskt betydligt närmare Sverige: Heja Nordnorge!

Efter Fiordland tog vi sikte mot sydöns sydspets. Catlins heter det otroligt vackra området: vidsträckta sandstränder med sjölejon och pingviner, karga klippor som stupar rakt ner i havet, sanddyner och gröna kullar. När solen gick ner sent på kvällen kunde man känna hinten av de arktiska vindarna, här finns ingen skyddande golfström. Vi bodde på en otroligt fin och prisvärd campingplats, Curio Bay med en lååång sandstrand där delfiner hälsade på under dagen.

Efter Catlins åkte vi upp mot Dunedin. Det kändes ovanligt att vara i en stad igen! Höjdpunkten var såklart en 3 timmars beach ride där Andréa fick förverkliga sin gamla hästtjejsdröm om att galoppera på en sandstrand. För Martin var upplevelsen av att rida utan någon som höll i tillräckligt stor, nu vill han börja med engelsk jakt på häst, inspirerad av coola Oliver som ägde hästarna. I Dunedin gick vi också på Otago Museum , såg en intressant utställning om jordbävningen i Christchurch bland annat. På högsta våningen fanns en enorm samling av ”dårligt udstoppede dyr” (kolla in fb-sidan med samma namn). Dunedins flopp var den guidade turen i chokladfabriken Cadbury (NZ motsvarighet till marabou) där Oompa Loompa och magisk hiss uteblev till Martins stora besvikelse.

Efter Dunedin fortsatte vi upp längs östkusten till Christchurch. En storstad som liknar en krigszon efter jordbävningen feb 2011. Restaureringsarbetet har pågått länge men fortfarande river man skadade hus, för att de utgör en fara. Utanför den avspärrade citykärnan har ett alternativt centrum byggts upp med affärer och caféer i färgglada containrar, folkliv och livemusik. Häftigt.

Efter Christchurch tog vi oss upp till nordön och Auckland utan några längre stopp. Tre månader går fort. Nu lämnar vi detta fantastiska land med resan är inte slut! Fortsättning följer på Filippinerna.