Nya årets äventyr

Två veckor har gått sedan vi lämnade Golden Bay och vårt kära klättercamp Hang Dog (vilket skedde inte helt utan separationsångest).

Med sikte på Queenstown och Wanaka tog vi oss ner längs en strålande solig västkust, med rasande dyningar som färdats obehindrat  i tusentals mil, solande sälar, palmkantade floder och snötäckta berg i bakgrunden.

Vi  svängde av från kusten och åkte genom Arthurs Pass, en liten by i Southern Alps som är bas för många vandringar och toppbestigningar. Där campade vi i två nätter, stiftade bekantskap med Kea (gigantisk grön bergspapegoja som äter cyklar och bildäck) och vandrade upp på Avalanche Peak  med sina nära 2000 meter över havet. Fantastiskt fint.

 

Vi körde österut från Arthurs Pass genom Canterbury och Mackenzie Country, åt god kebab, tjuvcampade och dagen efter passerade vi Lake Pukaiki varifrån man kan skåda Nya Zeelands högsta berg, Mt Cook med sina 3754 meter.

När vi kom fram till mountainbikemeckat Queenstown regnade det hundar och katter på oss, och prognosen för kommande veckan såg riktigt helvetisk ut. Som tur är stämmer aldrig väderprognoser i Nya Zeeland och vi fick 5 dagar med sol, mountainbike, hemgjord glass och vinprovning. Queenstown med alla sina butiker, restauranger, nattklubbar och livliga kaj är som en storstad i väldigt litet format. Turismen exploderade här efter Sagan om Ringen filmerna, de flesta scenerna är inspelade i området.  När vi inte cyklade satt vi på café, åt dyr glass och glodde på folk.  Om kvällarna äntrade överförfriskade nittonåringar gatorna i klungor, på väg till nattklubbarna. Vi studerade dem med lätt avsmak men också lite avundsjuka. Hade ställningen på kontot och ens civilstatus varit annorlunda hade Queenstownvistelsen nog inte blivit lika hälsosam som den blev.

Nu är vi Wanaka, liknar Queenstown i sitt läge men är en lugnare ort med mycket fokus på bergsporter. Vi har klättrat lite och haft det gött, myste i en biosoffa och såg Hobbit i 3D igårkväll. I övermorgon planerar vi åka vidare, ska ner och kika på Milford Sound i Fiordland. Sen ta oss via sydspetsen och Catlins upp österut till Dunedin, Christchurch och Kaikoura.  Satsar på att vara i Auckland kring den 7 februari för att hinna sälja bilen innan vi flyger ut. 

 

Innan vi riktigt åkte från Golden Bay drog vi upp till sydöns Nordspets, Farewell Spit, en LÅNG udde av sand där två hav möts. Lite som Skagen. Fast större.

Vi tog oss runt på våra stålhästar.

Sälar på västkusten. Svårt att se på bild men de är små bruna korvar mellan stenarna.

Vi åkte förbi Punakaiki och de obligatoriska" Pancake Rocks". Otroligt överskattat. Men dagen var fin och glassen god.

?

Fara och färde!

Trädgränsen nådd på Avalanche Peak

Glassig utsikt över glaciär

Vy från toppen. Sagan om Ringen och Narnia på samma gång.

"Allt det här ska en gång bli ditt, Simba"

Herr Kea landade på bilen men var som tur var inte sugen på japanskt idag.

Vy över Mount Cook.

Martins tur att känna sig närmare Sverige

Heter man Kihl i efternamn så måste man bada överallt.

Det var kallt men uppfriskande!

Cykling vid Moke Lake där vi också campade.

Kvällsfika.

Vinkalas i Queenstown.

Vilodag i keps

Vår campingplats vid den högra stranden

Mellanmål i Arrowtown

Lupiner är inte en ursprunglig art i Nya Zeeland, utan fick (enligt ryktet) fäste efter att en tant som tyckte Sydön såg så tråkig ut tog med sig frön som hon spred från bilen under en roadtrip.

Andréa klättrar i Wanaka. Headbanger's Arete, 17. Mycket fin. Även andra sidan av arêten bjöd på fin klättring.

Puss och kram tills nästa gång!

/Andréa och Martin