Dags för ny uppdatering. Nu är det Martin som skriver, för
omväxlings skull. Vi har nu alltså tagit farväl av NZ och anlänt till
Filippinerna! Mer än så till och med – vi har åkt runt här i 10 dagar. Vi
började vår resa med en natt i skitiga Manila. Efter 24 timmars resande var det
skönt att vila ut på ett hotellrum.
Överlag – det är förjävla skönt att vila ut på hotellrum.
Det är lite så vi jobbar. Från att ha bott i bagageluckan på en bil i 3 månader
och lagat mat på campingkök, samt diskat i bäckar, bor vi nu på hotellrum, äter
all mat på restaurang och blir allmänt feta och bortskämda. Tacka vet jag den
ekonomiska världsordningen…
Dagen efter vår ankomst till Manila hoppade vi på planet
till Tagbilaran på ön Bohol i östra Visayas – ”centrala Filippinerna”. Vårt mål
var dykmeccat Alona Beach för uppfräschning av dykkunskaper och förhoppningsvis
massvis med fin dykning. Vår bild var en vit sandstrand och lugn och ro, öl i
skuggan och allt det där.
Så blev det inte. Alona Beach är rätt vidrigt. Skithögt
tempo, skränigt och turistigt. Dessutom fullt med svenskar av någon anledning.
Inget fel med det, bara en lustig notis. Hur som helst pallade våra
intryckskänsliga lantishjärnor inte med så mycket stoj och stim, så vi tog en
Scuba Review och sen drog vi vidare.
Till Siquijor. En liten lantlig avslappnad ö 2 timmars
båtfärd från Tagbilaran. Nu fann vi lugnet, tillsammans med alla pensionärer på
resorten. Stället vi bodde på heter Kiwi Dive Resort. Low-key, lugnt och skönt,
händer ungefär ingenting, utom möjligtvis ett dyk eller två. Precis vad vi vill
ha. Kiwi är ett litet ställe, med bara kanske 15 gäster totalt. VI gjorde två
dyk med den lokale divemastern, gled runt en dag på motorcykel (lugn trafik
kära mödrar) och hade det allmänt gött. Vädret hade inte riktigt varit på vår
sida hittills, men äntligen började solen komma fram ordentligt.
En frän grej var att jag lyckades hitta flip-flops i min
storlek på en marknad i byn Larena. Det sjukaste hittills. Jag hasar nu nöjd
runt i ett par beige flipflop stora som ugnsplåtar.
Dagarna går fort ibland, och plötsligt satt vi på båten från
Siquijor till Dumaguete, regionshuvudstad i nästa mål på resan – Negros. En
bergig ö med äventyr och fina stränder.
Vi testade på en dag med stadsliv i Dumaguete. Andréa köpte
en klänning, jag köpte friterad mat.
Det blev egentligen bara en eftermiddag och en förmiddag i
Dumaguete. På bussen sen till Sipalay, där vi befinner oss nu. Närmare bestämt
Punta Ballo, en drömstrand med ett gäng väldigt städade resorter. Inget för den
som vill uppleva lokalkultur. Nästan på gränsen till lite obehagligt att komma
från de enkla hyddorna (betydligt fattigare här än andra delar av PH vi
hittills sett) till värsta städade resorten full med imperalister till
västerlänningar.
Hur som helst, bussresan tog 6 timmar och var helt okej,
fast Andréa mådde illa ca. 70% av resan. Detta, ska tilläggas, berodde mindre
på skumpiga vägar och mer på frukost bestånde av starkt kaffe, flottig omelett,
socker och sen mer socker.
För övrigt är Filippinerna ett fantastiskt land. Folk är
otroligt trevliga, genuina och avslappnade. Det är ett enkelt och tryggt land
att resa i som västerlänning. BETYDLIGT lättare än t. ex Tyskland. Eller
Frankrike. Alla pratar engelska och kollektivtrafiken går ofta och i tid. Vägarna (eller ja, infrastruktur i allmänhet - internet och sånt) är bättre än Nya Zeeland. T. ex kostar inte internet per MB, som det gör i u-landet NZ.
Som man, skäms man såklart, då och då, när ett gäng blekfeta
amerikaner, tyskar eller skandinaver i urtvättad hawaiiskjorta och crocs glider
förbi med varsin 19-årig Filippinska i släptåg. Det är så jävla vidrigt,
ursäkta språket. Man möter också många invandrare som faktiskt har gift sig med
en jämnårig Filippiner och flyttat hit – all heder åt dem. Men när pojkvän och
morfar är jämnåriga, då tror i alla fall inte jag på äkta kärlek…
Nu ska vi ta Advanced Open Water-certifikat (vidareutbildning för dykare). Det ska bli spännande.
Kram till er därhemma,
Martin & Andréa
 |
| Vi hade 60 kg bagage. Plus handbagaget. |
 |
| Ett annat land! Nu i en tricycle - mopedtaxi typ. |
 |
| Nazisttofflor i Tagbilaran. |
 |
| Andréa och favoritdjuret. |
 |
| Cookies and cream-glass med chokladsås! |
 |
| Strandliv. |
 |
| Stolt man tar sig an oceanen. Borde jobba lite på den där brännan dock. |
 |
| Vi besökte ett lokalt mejeri - här Andréa, expediten och yoghurt. |
 |
| Currykyckling - ett säkert kort. |
 |
| GLASS MED MANGO!! Mango är nästan gratis och finns överallt. |
 |
| Kiwi Dive Resort. |
 |
| Nöjd dykerska. |
 |
| Livet på en pinne! |
 |
| Dumaguete. |
 |
| Spättan äter spett. |
 |
| Nya tider - öl med is? |
 |
| Kaffekonst. Eller choklad egentligen. Snyggt är det iaf. |
 |
| Nån by. |
